Är du egentligen normalviktig och rätt sund i kroppen men skäms över dina "feta" lår eller putiga mage? Tittar du på Viktoria's secret-visningarna och önskar att du hade deras kropp? Då kanske du håller på att utveckla en ätstörning. Tänker du hela tiden på vad du stoppar i dig och hur mycket du tränar? Väger du dig jämt och ständigt? Då kanske du redan är mitt i det. Det är en fin gräns mellan att träna och äta NYTTIGT för att må bra och bli lite smalare, och att utveckla en ätstörning där man ständigt tänker på mat och sin kropp. Man blir besatt och sedan är det hemskt svårt att ta sig ut ur den onda cirkeln som bildas! Håll koll på dina tankar så att det inte går för långt och försök ändra dem. Ni som tänker så är inte ensamma. I detta samhälle där det nästan inte är aceptabelt att vara annt än SMAL så är det inte kostigt att så många tjejer "trillar dit."

Jag har själv varit ganska besatt av min kropp och vikten men kommit ifrån det och har nu en ganska sund relation till min kropp, även om jag självklart kan jobba än mer med det. Hur gjorde jag för att bli kvitt detta? Här är några tips till er: 

1. Jobba på självkänslan, det är så mycket som handlar om det. Inte bara alla som är missnöjda med sina utseenden fast de har normala kroppar, men även väldigt, väldigt många andra har låg självkänsla. Självförtroende och självkänsla är inte samma sak som en del tror, självförtroende har att göra med prestationer medan självKÄNSLAN betyder hur du ser på dig själv oberoende av vad du gör. Vad tycker du att du är värd?

Att ständigt jämföra sig med andra, klanka ner på sig själv och tänka elaka tankar om sig och sin kropp är tecken på dålig självkänsla. Alla är vi mindre nöjda med vissa delar av vårt utseende men börjar det bli till en vana att du alltid jämför dig med andra och tycker att du själv är mycket mindre attraktiv. Att du nedvärderar och hackar på dig själv för att du inte är "nog bra" eller "nog snygg". Då har du förmodligen dålig självkänsla! De flesta som inte övar upp den har dålig självkänsla eftersom det är ungefär som kondition, tränar man den inte så försvagas den.

Det är olika hur man ska få självkänslan att bli bättre men jag har läst bl a dessa böcker och övat utifrån dem; 

Ni kan klicka på böckerna så kommer ni till deras Adlibris-sida och där kan ni läsa om dem. 

Man får hitta sina egna metoder, några kanske vill skriva 3 bra saker varje kväll om sig själva och andra kanske medirerar och använder mantran. Hitta din metod!

2. Ställ dig famför spegeln och granska dig själv. stoppa alla "åh jag har så tjocka lår", "fan vilka finnar"-tankar och tvinga dig att byta ut dem mot andra tex. "jag har så fint och glansigt hår". Tillslut kan man faktiskt "omprogramera" hjärnan och detta blir det första du tänker på morgonen framför spegeln. Det går tillslut- jag lovar! 

3. Istället för att jämföra dig med supermodeller som har som jobb att vara smala och kunna bära upp kläder på ett speciellt sätt (och också ofta har ätstörningssjukdomar), så kan man hämta inspiration från lite kurvigare kvinnor, jag menar visst kan det vara snyggt och hälsosamt att vara riktigt smal men det är få förunnat. Är det inte bättre att fokusera på hälsan och landa på en vikt som du kan hålla hela livet och inte bara för en stund? En hälsosam vikt. Marylin Monroe skulle vara en plussize-modell idag om hon levde men hon är egentligen ett exempel på hur en normalviktig människa kan se fantastisk ut;

Hon var 169 cm och vägde 69 kg. Hon var normalviktig och såg ändå underbart vacker och sexig ut, eller hur?

4. Träna. Inte för att det är ett måste som du gör för att bränna kalorier (vilket jag tror det är för flertalet unga kvinnor), utan för att du tycker att det är kul. Hitta en motionsform som du gillar och mår bra av! När man tränar frigörs endorfiner som är ett må-bra hormon och detta kommer i förlängningen göra att du också mår bättre med din kropp. Att du blir snyggare när kroppen tonas är en bonus, snart kanske du kommer att älska att visa upp dig i bikini istället för att hata det?  

5. SLÄNG VÅGEN! Detta är mitt bästa tips mot ätstörningar. Det kan kännas omöjligt om du är en sådan som väger dig stup i kvarten eller har en verklig ätstörning. Ta det då i små steg och vänj av dig med vägningarna. Siffror och kroppar går enligt mig inte ihop. BMI kan vara ett bra mått för att kontrollera om man ligger under och över gränserna för extrem undervikt eller fetma men för "normala" människor tycker jag inte att det är bra. Vikt är bara kraften som man dras mot jorden med, se det så. Vem bryr sig? Bara du. Ofta ser man inte hur mycket en människa väger eftersom alla har så olika kroppsform (även anledningen till att BMI ofta är missvisande).

Det enda hjälpmedel du behöver är egentligen en spegel och dina egna kläder. Visst märker man om man ätit lite för mycket under en period och kanke kan minska lite på efterrätterna? Jeansen blir svåra att dra på. Muskler och fett syns på en gång i spegeln. Om man andänder detta till att "mäta" sin egen vikt så är det lättare att se det stora hela och inte fokusera på kilona. Det är ju inte det viktiga, vågen visar inte om det är i muskler eller fett du gått upp och siffrorna på vågen blir en besatthet för dem som har eller håller på att få ätstörningar. Vill du bli fri från den eviga ångesten inför vågen - släng den!

Istället för att se en siffra stirra mot dit i badrummet varje dag, så le åt dig själv i spegeln!

Lycka till tjejer, hoppas tipsen var användbara, kramar. 

//Bella